Tittel:   Tankar i Havanna
Plate:    Bakom kulisserna (1979)
Tekst:    Björn Afzelius
Musik:    Björn Afzelius
<------------------------------------------------------------
Intro: D - D - D - D
  D                            A
Skymningen i Karibien faller mjukt över land och hav.
   D                          A
Stjärnorna ovanför är som diamanter i tusental.
 G                 A                D                G
Nattvinden från Havanna är tung av dofter och varm musik.
                      A          D
Jag tänker på hur vi har det därhemma.

På bussen från Cojimar till staden sitter man som på fest.
Nog ser dom att man är utlänning, men man är som en hedersgäst.
Här talar man med varandra och ser varann in i ögonen.
Jag tänker på hur vi har det därhemma.
I gränderna ner' vid hamnen står inte hororna kvar på plass.
Flickan ifrån Havanna har slitit av sej sin bleka mask.
Hon var flera hundra tusen en gång, nu bygger hon framtiden.
Jag tänker på hur vi har det därhemma.
     G           A             D               G
Jeg ser inga juvelerare eller pälsmånglare i stan.
                    A               D
Jeg ser heller inga utslagna eller rädda.
     G               A           D                G
Jag ser däremot att alla har arbete och ett eget hem.
                      A          D
Jag tänker på hur vi har det därhemma.

Jag går ut mot Almendaresparken och ser alla fina hus.
Här levde en gång dom rikaste i ett omätligt sus och dus.
Idag är palatsen sjukhus och daghem och skolor för dom små.
Jag tänker på hur vi har det därhemma.
"Patria o muerte" - Mer än mitt liv är mitt fosterland.
står det på husfasaderna i neonljus.
"Arbetare, förena er världen över och ta till kamp!"
Jag tänker på hur vi har det därhemma.
Jag går längs Maleconpromenaden och känner mej rörd och stolt
och stärk inför kommunismens idé som enade Kubas folk
att resa sej mot förtryckarna och sen slänga dom ut i sjön.
Jag tänker på hur vi har det därhemma.
På bykrogen i Cojimar blir ingen full i sin ensamhet;
Där unga och gamla blandas flödar skratten.
Det enda som är berusande är gemenskapen i vår sång:
"Guantanamera" stiger i natten.
Skymningen i Karibien faller mjukt över land och hav.
Stjärnorna ovanför är som diamanter i tusental.
Nattvinden från Havanna är tung av dofter och varm musik.
Jag tänker på hur vi har det därhemma.