Han som höll ut
3

Av Matts Nillson,
ordförande Pappers avdeling 74,
Jönköping
Internationalen 8-99




Björn Afzelius tappade aldrig den röda tråden i sin solidaritet.

I en ålder av blott 52 år har musikern, kompositören, författaren och socialisten Björn Afzelius gått bort.
Som få kom han och Mikael Wiehe att genom musiken förmedla, uttolka och inspirera "den nya vänsters" internationale engagemang och upprör mot den gamla och förstenade arbetarrörelsen. 1970 bildades Hoola Bandoola Band och trots bandets blott sex korta år lyckades det Afzelius & Wiehe att i sin musik förmedla både kärlek, engagemang och solidaritet. Vare sig det handlade om Chile, Spanien, eller Sverige; nutid eller dåtid; Huddinge eller Birmingham.
Huskvarnasonen Björn Afzelius fortsatte även Hoola Bandoola i september 1976 gjort sin sista 70-talskonsert att likt Chiles Victor Jara aldrig "fjäska för smulorna från de härskandes bord" utan fortsatte att "sjunga för de små" både på egen hand och i nya grupper som The Globetrotters.

Ur Björn Afzelius' klipparkiv
Björn Afzelius och Mikael Wiehe på deras gemensamma platta "Texter och ackord" med sånger som "Vi lever ännu".

"Den röda tråden"
De förändrade politiska konjunkturerna till trots vägrade Björn Afzelius att ge sin ungdoms drömmar och ideal på båten. Till skillnad från många av sina forna kollegor inom musikrörelsen framhärdade han i sin socialistiska övertygelse och sina solidariska samhällsideal. Precis som alla andra människor gjorde också Afzelius sina felbedömningar och snedsteg. Men han tappade aldrig den röda tråden. "Den röda tråden" blev också mycket passande namnet på hans sista samlingsplatta.
Med Björn Afzelius bortgång har Hakarp och Huskvarna förlorat en stor son som också tillerkände sin uppväxt och hembygd både stor betydelse och kärlek.
Alla vi som "föddes en gång till" i slutet av 60- och i början av 70-talet kunde i Björn Afzelius och Hoola Bandoola Band hämta både inspiration, tröst och engagemang.


Poetiska uttolkare
I många av den tidens stora samhällsfrågor var de våra om inte "musikaliska hjältar" så i varje fall ett slags poetiska uttolkare av våra inte så sällan slagordsmässiga flygblad och manifest.
Björn Afzelius' betydelse för vår generation och vårt ungdomliga engagemang kan därför aldrig överdrivas. Få texter har bättre förmått att uttrycka detta än Mikael Wiehes i hans "Skall nya röster sjunga".
 
En enda sak är säker
och det är livets gång;
att allting vänder åter
att allting börjar om
Och fastän våra röster
ska mattas och förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

När vi har blivit gamla
och vårt hår har blivit grått
när livet börjar mörkna
och dagarna har gått
när våra kroppar kroknar
och våra steg blir tunga
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

Sångerna om frihet
om rättvisa och fred
sångerna om folket
som aldrig kan slås ner
sångerna om kärlek
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

Och du och jag ska sitta
vid fönstret i vårt hus
och ta varandras händer
i vårens klara ljus
Och utanför på gatan
där vindarna är ljumma
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

 

Sångerna om frihet
om rättvisa och fred
sångerna om folket
som aldrig kan slås ner
sångerna om kärlek
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

Så segrar inte döden
fast åren har sin gång
Så stannar inte tiden
Den börjar bara om
För sångerna om livet
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga
Ja, sångerna om livet
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

Tack för att du sjöng, Björn!