Björn Afzelius och Sverige - förr och nu
3

Av Anders Mårtensson
Kristianstadsbladet 1997-10-16

En dag kom Björn Afzelius 16-åriga dotter hem från skolan och sa: "Pappa, hur var det förr i tiden?. På Olof Palmes tid."
Tre års idétorka var över. Nyss fyllda 50 samlade Afzelius ihop sina tankar, skrev sjutton nya låtar och spelade in sin textmässigt mest personliga platta.

Björn Afzelius står inte mitt i livet.
- Nej, fan. Den punkten passerade jag för länge, länge sedan. Medellivslängden är väl 74, eller...?
- Men skämt åtsido, erfarenhetsmässigt som yrkesmännsika och familjeman kan man nog säga att 50 är mitt i livet. Det är därför jag skrev de här texterna.
Nya plattan, Tankar vid 50, är lika mycket en summering som en positionsmarkering. Både för artisten Afzelius och hans bild av det svenska samhället. Den handlar om forlorad och nyvunnen kärlek, om att komma till innsikt med vad som är viktigt i livet, om varderingar som gått förlorade och gammaldags moral.

Ur Björn Afzelius' klipparkiv
Björn Afzelius har fyllt 50 och samlat sina tankar på ett nytt album, hans första på tre år.


Före och efter Palme
Två låtar fungerar som plattans nav, titelspåret och På mäster Olofs tid. Den senare är en reflektion över ett samhälles glömska och vilsenhet, men också ett svar på dotterns fråga.
- Det var den första låten jag skrev till plattan, resten kom av bara farten, berättar Afzelius.
 På mäster Olofs tid behandlar situationen i Sverige före och efter mordet på Olof Palme.
- Den handlar om de värderingar som utgjorde grund för vårt samhälle när Palme levde och verkade. Inte så mycket om personen Palme, även om han naturligtvis var en man jag kände stor respekt för.
När 1990-talets politiska klimat kommer på tal fnyser vänsterradikale Afzelius:
- Var finns ideologierna? Hur fan står det till när en socialdemokratisk regering uppmanar äldre människor att teckna pensionsförsäkringar? Svenska politiker har gett upp, de litar på EU.
På det rent personliga planet har Björn Afzelius levt i ett känslomässigt virrvarr. Först kom en uppslitande skilsmässa, kort tid efteråt hittade han sin nya kärlek.
- Jag kunde ha friserat texterna i efterhånd, gjort en genomgående glad platta. Men jag tycker att det känsloläge man befann sig i när texten skrevs skall återspeglas. Annars gör man innskränkningar i sitt eget författarskap.
Den röde folkhemshjälten sneglar också bakåt i karriären. Han ser guldskivorna bli allt dammigare på väggarna, minns festerna under succéåren. Afzelius funderar över sina vägval, känner ingen ånger, men konstaterar att gamla framgånger har inget värde om man inte har någon att dela minnena med.
- Det fanns en tid i mitt liv då karriären var allt. Att skriva nya låtar, engagera människor, sälja skivor. Allt det där är fortfarande kul, men långt ifrån lika viktigt. Det är väl sån't som kallas att mogna?

Publiken kvar
Hur som helst behåller Björn Afzelius greppet om publiken. Nya plattan har redan sålt guld i Norge, och ingen blir överraskad om Tankar vid 50 blir lika populär i Danmark och här hemma. Den kan knappast ens bistra kritiker ändra på. Nya plattan har nämligen fått blandad kritik i den svenska musikpressen. En del tycker den är det bästa soloartisten Afzelius presterat, andra har mindre snälla saker att säga. Håkan Engström i Sydsvenskan kallade plattan "den mest avskyvärda någonsin" varpå Göran Skytte gick till från attack på recensenten.
Själv tar Björn Afzelius uppståndelsen med ro. Han tycker till och med att debatten mellan Engström och Skytte är ganska kul.
- Jag säger som Mick Jagger när den britiska pressen skrev om att han hade pissat på offentlig plats. "All reklam är god reklam".