Ärligt talat, Björn Afzelius

3
Expressens Carina Nunstedt träffade Björn Afzelius i oktober 1997. Då var han aktuell med sitt nittonde album. Här återger vi intervjun som trycktes 1997 i sin helhet.
Expressen 1997-10-20


Han har fyllt 50 och är förälskad igen, i danska Anette, 31 år.
- Björn Afzelius är tillbaka, argare än på länge. På nya skivan "Tankar vid 50" gör han upp med sig själv och sitt hemland Sverige. Han skräder inte orden:
- "Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén är en lantlolla! Och Göran Persson är en medioker pajas som äter ko-mage", fräser han.
Katten Molly ligger i soffan i biblioteket i Afzelius röda Göteborgsvilla och spinner nöjt.
- Vill du ha den? Det är en osolidarisk imperialistkatt, säger Björn Afzelius och berättar att Molly brukar sno maten från husets andra katt. Han är sig lik. Sjunger om orättvisorna med samma hängivenhet som på 70-talet. Och det funkar rätt bra.
Afzelius är precis hemkommen från en PR-turné i Danmark och ska snart vidare till Norge. Det är i granneländerna han är riktig stor numera.

I norska tidningen Verdens Gang fick din nya skiva 5 i betyg av 6 möjliga. Du är oerhört omtyckt i Norge och Danmark, varför?
- I Jyllands-Posten fick jag sex av sex möjliga. I Danmark är jag upphöjd till nån slags jävla rockpoet och i Norge sålde skivan guld på tre veckor. Det är en enorm respons. Jag vet inte... det är som att Sverige är betydligt ytligare.

Hur menar du då?
- Min vän Mikael Wiehe ringde i morse och berättade att han hade fått ett anbud om att vara med i TV under förutsättning att han skall hävda att han inte är skåning utan norrlänning. Ville han inte det skulle han få gå omkring i ett kök och gissa vilken kändis kylskåp han tittade in i. Vilken idiotgrej? Hela der här ytligheten håller på att sippra ner. En åsikt! Gud, det kan man inte ha
- En annan känd artist som skulle vara med i Treutigers program fick hoppa omkring i kycklingkostym. Vad skulle min publik säga om jag gorde det?

Det skulle nog inte funka. Din nya skiva "Tankar vid 50", är oerhört självutlamnande om kärlek, skilsmässa och ensamhet. Varför skriver du så rakt?
- Man får ju skriva som det är, annars kan man ju skita i det. Jag försöker vara samma person privat som på scenen.

50 år, känner du dig som det?
- Den där femman ser ju så stor ut, den är som huggen i granit, jävligt blaffig och så nollan derefter... Men så började tänka på vad jag hade gjort - inte utifrån en ålderskris, för det har jag aldrig haft någon - och så blev det den här skivan. Jag hade inte gjort låtar på flera år. Men så kom min yngsta dotter hem till mig en dag och sa: "Berätta hur det var förr, pappa". "Berätta hur var det på Olof Palmes tid".

Och så skrev du låten "På mäster Olofs tid"...
- Ja, det står inte en rad om Palme. För min dotter är det ett politiskt och historiskt vakuum... så jag skrev den här sången till henne. Inte om Palme som persona utan om en ställning som har gått förlorad i Sverige. I dag har vi pajasar, folkhemsbodnlurkar som ministrar.
- Det finns vara en briljant minister och det är en av Palmes pojkar, Pierre Schori, och han fick inte ens bli utrikesminister, för man skulle tvunget kvotera fram en kvinna och så satte men dit en liten medioker lantlolla, Lena Hjelm-Wallén.

Oj, du låter väldigt uppgiven...
- Jag är inte uppgiven, jag är förbannad, det är därför jag skriver de här sångerna. Vad är det för jävla samhälle? Vi går ju kräftgång. På Olof Palmes tid så var det lite annat snack.
- Göran Persson är en medioker pa-jas, vars främsta kännetecken är att han käkar komage med Helmut Kohl. Han är rädd för folket.

Varför blev du inte politiker själv?
- Jag har fått anbud.. De ville att jag skulle sitta i miljöutskottet. men min vän Pierre Schori sa: "Du kommer inte att hinna skriva sånger. Forget it"

I titellåten "Tankar vid 50" summerar du livet med orden "Jag är ensam igen", är du ensam?
- Nej, jag hade precis gått igenom en skilsmässa när jag skrev det. Det var då. Nu har jag en ny kvinna, en danska.

Du sjunger att "kärleken liknar en katastrof.. ingen av mina kvinnor har lyckats förstå mig.." Det låter hemskt.
- Ja, kärleken har inte varit så lyckad i mitt liv, det har ju tagit slut hela tiden. Jag har inte lyckats upprätthålla en kärnfamilj - mamma, pappa, barn i evighet, amen. Men jag är som jag är: Jävligt svår att leva ihop med.

Ibland låter du väldigt bitter?
- Nej, jag har sex, sju brustna förhållanden bakom mig. När man är 19 och blir ratad av en tjej, då är det ju bara en kula som återstår. Nu när man så här gammal, kan man känna sig ledsen och övergiven, men man vet ju samtidigt att livet är upp och ner. Detta är för jävligt, det kan inte bli värre. alltså går det snart uppåt.

Du "drömmar om någon som kan hålla dig ung och ge dig passion". Har du hittat henne nu?
- Det har jag varit övertygad om många gånger. Jag tror alltid att jag har träffat den rätta, haha. Jo, Anette och jag har varit tillsammans ett år ungefär och hon flyttade precis hit från Köpenhamn. Så nu är det inte synd om mig längre, för nu är jag inte ensam.



• Anette är 31, 19 år yngre än du.
- Anette och jag tänker inte på åldersskillnaden. Min gamla tes är ju att kvinnor mognar mycket fortare än män. När jag var 30 var jag ett pucko, en snorunge. Jag var så jävla självupptagen, tur att jag spelade rock'n'roll de åren och fick barn först efteråt, så jag kunde bli en anständig pappa.

• Du har tjänat ganska mycket pengar genom åren, men avslöjar nu att du har festat bort det mesta...
- Ja, jag ångrar ingenting, det är ju härligt med fester. 50-årsfesten kostade en hel turné, haha. Det var en sjuhelvetes fest. Jag hyrde världens bästa Beatleskopior.
- Jag har omsatt en helvetes massa pengar, men jag har inte fem öre på banken, det är emot mina principer. Pengarna är runda för att de ska rulla.

• En av låtarna på nya skivan, "En blues vid gravens rand", handlar om döden. Att man ska säga saker rakt ut medan personen lever, i stället för att komma med en krans. Hur kom den låten till?
- Den har mognat fram. Ända sedan Cornelis begravning så har jag retat mig på det här. Cornelis dog utfattig, han var ensam och levde i misär. Och så får han en statsmannabegravning i TV, där den ene efter den andre kliver fram och sjunger hans sånger i kyrkan. Det görs samlingsplattor med den svenska pop- och rockeliten, som omsätter miljoner. Men va fan har han för nytta av det?
- Så fort någon jävel rycks bort så går folk ut i tidningarna och vittnar om hur fin han var.

• Det här är ditt 19:e album. Hur många ska det bli?
- Jag vet inte. När jag hade skrivit den första låten var det som att dra ur proppen ur en tunna, vissa dagar kunde jag skriva tre, fyra låtar. Det var som om det gick en ängel genom rummet. Det blev många låtar över. Vi får se, jag ska åka i väg och fortsätta skriva, till la bella Italia. Jag har haft ett hus där i 17 år. De sista 4-5 plattorna har jag skrivit där nere.

• Det gick en ängel genom rummet, säger du. Tror du på Gud?
- Ibland händer det att jag tänker att här är det nån annan som har styrt.
- En gång på ett tåg träffade jag ett medium som berättade hela min barndom för mig. Efter det har jag lärt mig att inte avfärda sådana händelser som hokuspokus. Det är som akupunktur, hjälper det för att sluta röka kan man ju inte avfärda det. Fast jag har inte testat.

• Du röker fortfarande som en borstbindare. Du har inte tänkt sluta?
- Jag har tänkt på det, men aldrig riktigt ansträngt mig. Jag röker drygt ett paket om dan, det har jag gjort i många många år, jag tror verkligen man måste ha den riktiga motivationen för att sluta. Jag tycker om det för mycket.

Namn: Björn Afzelius.
Ålder: 50.
Familj: Sambo Anette, 31, och barnen Isabelle, 16, och Rebecca, 18.
Bor: I villa i Göteborg och i stenhus i Italien 2-3 månader om året.
Aktuell : Med sitt 19:e album, "Tankar vid 50", som fått lysande recensioner.