Tittel:  Tankar vid 50
Plate:   Tankar vid 50 (1997)
Tekst:   Björn Afzelius
Musik:   Björn Afzelius
<-------------------------------
 D
Jag uppnådde mer än jag någonsin drömt. 
         A
Jag har upplevt så mycket att hälften är glömt.
       G                        A                     D
Men nu är jag tillbaks där jag börja min vän, jag är ensam igen.
D
Femtio fyllda med fullvuxna barn. 
     A
På väggarna hänger troféer på rad.
     G                    A                    D
Men guldskivor har inget värde för den som är ensam igen.
Framgången kom och nya vänner med den.
Jag doften av pengar känner många igen.
Herregud vilken fest, jag förstår inte än hur jag överlevt.
Jag ångrar dock inget det var värt varje spänn.
jag skulle med glädje göra om det igen.
och minnena är som en kär gammal vän i min ensamhet.
      G                       A
Mitt jobb har jag skött, mina barn likaså,
	     D                G
Och vännerna vet nog precis var jag står,
                       A                     D
men kärleken liknar en ren katastrof nu i efterhand.
         G                          A
Jag har frossat i kvinnor och blitt älskad som få.
        D                              G
Dom har fått min respekt och allt dom pekade på.
                               A                     D
Men ingen av dom har någonsin lyckats förstå vad jag är för en man.
Några dras till den spänning som finns i mitt jobb,
där man reser o festar, men dom ger ofta upp.
när det visar sig att också stjärnorna 
bleknar i gryningen.
Andra vill ha en man som är i balans
som är hemkär och lugn och som känner sin plats.
Men har man sett hela världen kan man aldrig mer 
låta sej tämjas, min vän.
Jag drömmer om någon som kan ge mej ro,
och hålla mej ung, och som ger mej passion.
Jag kräver ju allt, slentrianen är det 
som jag fruktar mest.
Jag blir aldrig bitter, det är emot min natur,
men jag funderar ibland på hur den kvinna ser ut
som inser att i denna trygga figur 
bor ett kärleksdjur.
Dagen är kylig, hösten är klar.
Himlen är ovanligt vacker idag.
Jag tror jag ska göra som jag 
brukade göra för längesen.
Jag går ner till havet och jag sätter mej ner,
och känner hur vindarna blåser mej ren.
Vem vet, kanske dyker ett nytt fenomen 
upp ur vågorna.