Tittel:  Tankar i Ligurien
Plate:   Globetrotter (1980)
Tekst:   Björn Afzelius
Musik:   Björn Afzelius
<--------------------------------------------------------
Intro: D - G - D - G
         D                                       
Om man lever i en ankdamm, 
            G
och är fullständigt tillfreds, 
             A                      D
tror man snart att gölen är en ocean.
Då blir näckrosen en urskog, 
            G
och man själv en mänsklighet, 
           A                             D
och på varje fråga har man själv ett svar.
         G           D                  G            D
Och allt bortom horisonten, känns skrämmande och fel, 
        G           D           A
som ett onaturligt, obegripligt spel.
   D                          G
Då blundar man och jäser av självbelåtenhet, 
        A                             D
och dumheten blir snart ens religion.

Då sitter man i Stockholm, 
i Lund och Göteborg, 
tre flugskitar i utkanten av världen,
och bedömer och förkastar, 
på krogar och i kök, 
och avgör vad som har och saknar värde.
Där vet man mer om Kina, 
Peru och USA 
än dom töntar vet som lever där var dag.
Man behöver inte fråga 
dom själva hur det är, 
och man behöver verken läsa eller resa.

G C    F                              Bb
Det är som om man i Kairo kräver köttbullar med lök 
     C                        F
som smakar som om mamma hade gjort dom.
                                Bb
Eller som att på caféer i Paris, beställa sill, 
                C                        F
och om dom tvekar peka tinningen emot dom.
        Bb           F           Bb        F
Som att hålla Bajen före en sketen pyramid, 
         Bb              F             C
och en schottis före Beethovens mystik.
      F                         Bb
Då blir man sån som tysken är i norditalien, 
           C                                F
och då får man all den kärlek man förtjänar.
(Accorder som vers 1)
"Ja, kärleken är vacker, 
det är människan som är ful." 
som Wennberg säjer när han är på örat.
Ska man skylla på systemet 
eller kanske på sej själv? 
Vem bestämmer vad man anser man ska göra?
Men den som bara blundar 
är inte riktigt blind, 
även om det vore satan på bekvämt.
Och om folkhemspräktigheten 
ger en ständigt bryderi 
får man kanske gå och titta sej i spegeln.
(Accorder som vers 3)
Från min klippa i Ligurien 
ser jag bönderna som går 
och svänger sina liar ner' i dalen.
Dom arbetar med kroppen, 
under Solens vita klot, 
för gamlingarna, kvinnorna och barnen.
I min stuga är jag allting, 
ute i världen ingenting. 
Vilket värde vill jag sätta på mej själv?
Vill jag någonsin begripa 
den jord vi springer ur 
får jag nog se till att va en smula ödmjuk!