Tittel:  Señor Martinez Mondragon's bekännelse
Plate:   Björn Afzelius & Mikael Wiehe (1986)
Tekst:   Björn Afzelius
Musik:   Jim Page
<---------------------------------------------------------
Intro: Em G C
      Am                     C
Vi lämnade vårt läger innan Solen brutit fram, 
       Am                     C
vi var elva meniga och en kapten i vårt förband.
   G                           Am
Vi gick mot Nicaragua, gränsen nåddes klockan sju, 
    G                        Am                G
och redan klockan åtta kom vi fram till första byn.
Vår uppgift var att rekrytera 
bönder ifrån byn, 
men det tycktes som dom flesta 
av dom redan hunnit fly.
Vi fann dock en som gömde sej 
i brunnen på ett torg, 
När vi hitta' honom kapade 
vi tampen, mest på skoj.
Han kunde inte simma, 
det blev allvarligt en stund; 
Hans hustru stod och ylade 
som om hon var en hund.
Vi drog honom ur vattnet 
och vi krävde några svar, 
bland annat på varthän 
dom andra hade gett sej av.
Han skakade på huvet 
och slog ut med armarna.
Han fälldes av kaptenen 
med en spark mot tarmarna;
Den stackarn börja gråta
och be för sina barn, 
och han svor vid alla helgon 
att han hade inga svar.
Förhören ledde ingen vart
trots allehanda hot.
Förhörsledarn, kaptenen, 
miste snart sitt tålamod;
Han fräste ut en order, 
några meniga gick fram, 
och snart låg hustrun bunden 
i torgets heta sand.
Dom våldtog henne omsorgsfullt, 
jag minns att dom var tre. 
Hennes man blev så pass upprörd 
att han måste lugnas ner;
Tyvärr tog slaget illa, 
kanske var han lite spröd, 
för när det hela väl var över 
så var bonden faktiskt död.
När kvinnan släpptes skrek hon 
att hon också måste dö. 
Hon klöste sej i skrevet 
så att klänningen blev röd;
Jag kunde inte se det, 
jag måste titta bort, 
men kaptenen tog sitt ansvar 
och han gjorde pinan kort.
Jag har svårt i efterhand att 
själv begripa det som skett; 
Man kan hänvisa till varje krigs 
förråande effekt.
Det kan va en delförklaring 
att jag ej är sandinist, 
men jag tycker inte själv det gör 
historien mindre trist.
Vi mördade två fattiga, 
det är en evig skam; 
Men jag hoppas att jag tillåts 
kompensera det jag kan.
Så med juryns goda minne 
vill jag träffa deras barn, 
och jag skall göra allt jag mäktar 
för att hedra mor och far.
Jag står i alla händelser 
till ert förfogande; 
Jag har innställt mej här frivilligt, 
jag mördar aldrig mer.
Jag avsvär mej nu Contras, 
CIA och Pentagon, 
och herrarna som köpte mej 
i det fjärran Washington.
...dom lämnade sitt läger 
innan Solen brutit fram, 
dom var tio meniga 
och en kapten i sitt förband.
Dom gick mot Nicaragua, 
gränsen nåddes klockan sju, 
och redan klockan åtta 
kom dom fram till nästa by...