Tittel:      Mikael Wiehes 116:de dagdröm
Plate:       Country Pleasures (1996)
Tekst/Musik: Mikael Wiehe
Gruppe:      Hoola Bandoola Band
<------------------------------------------------
Förspel: F
     F
Det började på morgonen. Det var en all'es vanlig dag.
                                 F7
Jag kila' in på Tempo, för att handla en bit mat.
 Bb                                              F
Döm om min förvåning, när det plötsligt står en man
        C7                                            F
med en batong emellan tänderna och en pistol i varje hand.
Jeg blev klart all'es vettskrämd. 
Jag börja' ropa på polis.
Då släppte han batongen och sa: 
hoppas, att du trivs.
Men jag vill att du skal veta 
att lagen, det är jag.
Här skjuter vi för att döda, 
ifall nå'n snattar en banan."
Jag sa, okey, jag ger mej. 
Du är väl högsta hönset då.
Men maka på dej lite va', 
för du står där jag ska gå.
Då blev han som förvandlad. 
Han fick väl nå'n sorts kris.
Han låste in mej i en frysbox 
och sprang och ringde på polis.
Gitarrsolo:	F  -  F  -  F  -  F7
		Bb -  Bb -  F  -  F
		C7 -  C7 -  F  -  F
När dom äntli'n kom och öppnade, 
då var jag all'es stel.
Jag kunde inte röra 
varken armar eller ben.
Då sa dom att jag gjorde 
våldsamt motstånd mot polis.
Dom tog mej till arresten, 
för att tina upp mej på snutars vis.
På en bänk satt fjorton fyllon 
med bindor och bandage.
Dom hade "snubblat" allihopa 
i polisernas garage.
Men jag sa, så karskt jag kunde: 
jag vill tala med min advokat.
Då sa dom: Grabben, vi har sex timmar på oss.
Vi ska nog fan se till att du blir spak.
Och se'n tog dom mej i hissen 
upp till högsta våningen
och bad mej ta en riktigt noggrann 
titt på utsikten
Du har väl hört talas om Italien, sa dom, 
där dom inte spiller krut.
Är det så galoscherna inte passar, 
kan du få hjälp att hoppa ut.
Gitarrsolo: Samma ackord som tidligare
Jag bekände allt, jag kunde. 
Ja, det har aldrig gått så fort.
Jag bad dom om förlåtelse 
för allt, jag inte gjort.
Jag lova' dom, att bättra mej 
och sa, jag skulle bli polis.
Dom släppte mej på stubinen 
på grund av bristen på bevis.
Så var jag åter fri på gatan 
men det kändes som en bur.
För överallt i portarna 
stod det deckare på lur.
Och på taken spana' kamrorna, 
som gamar efter rov.
Fast jag visste, jag var oskyldig, 
så hade jag fått nog.
Så jag rusa' ner mot hamnen 
det snabbaste jag hann.
Och jag hörde, hur dom flåsa' mej i nacken, 
när jag sprang.
Men jag hoppa' i en eka 
och styrde ut från land.
Jag snyftade av lycka, 
när jag sikta' Köpenhamn.
Gitarrsolo: Samma ackord som tidligare