Tittel:  I labyrinterna
Plate:   Johnny Boy (1978)
Tekst:   Björn Afzelius
Musik:   Björn Afzelius
<--------------------------------
Intro:  D  D7
    G
Jag är en skådis utan roll, 
    Hm
en bandystjärna utan boll.
      Em                             Am
Jag sparkar barn och rycker djur i svansen. 
Jag vältrar mej i kluvenhet,
   Am7
bedövad av förljugenhet, 
     Am6                        G
och sanningarna står mej opp i halsen.
Men det fanns en tid, trots alla sår, 
     Hm
jag minns den som den var igår,
     Em                       C
då svart var vitt i samtliga nyanser. 
    Am
Men om man nu mår bra en dag
   G
så kan det friska faktiskt va 
    D              G
trehundra sorters cancer.
Mellomspill:  G  Hm  Em  D  D7
Folk rycker av mej armarna, 
och sliter ur mej tarmarna, 
och svär, vid Gud, att kärleken är evig.
Dom ber mej om ett rim på buk 
och hävdar, med koketta tjut, 
att friheten för konstnären är helig.
Sen ber dom mej att skriva nåt 
som tyder på att rött är blått
med hänvisning till att just den tesen är ledig.
Men om konsten blir ett tidsfördriv 
som får mej fly ifrån mitt liv
så skiter jag i kulturen och blir en hedning.

Ja, dom lockar med att sanningen 
lär dölja sej i blandingen 
av navelskåderi och hypoteser.
Och klär man av sej naken 
får man förståelse för saken 
om den görs i kryperi för överheten.
Men det är varenda jävels plikt 
att trampa ner varenda dikt 
som tillåts kasta skit på verkligheten!
Men glashus spricker överallt,
Jag tycker själv det blåser kallt, 
men jag dömer mej i ensamheten.

Ja, dom slår en både gul och blå, 
men mest slår dom som tjänar på 
att ingen kommer åt att informera.
En handfull inspekterar mej, 
ett fåtal dissekerar mej 
och stroferna jag lyckas formulera.
En del ber mej se upp i tid 
så att jag inte kortar av mitt liv 
genom att ständigt söka bråk och irritera.
Men med alla sinnen i behåll 
så spelar tiden mindre roll 
än att lyckas inspirera!