Tittel:  Gråt och le, mitt lilla lamm (till Rita)
Plate:   Johnny Boy (1978)
Tekst:   Björn Afzelius
Musik:   Björn Afzelius
<-------------------------------------------------------
Intro:  D  D  D  D
  Em                A
Skuggor, skimmer, ljus och mörker; 
 D              G
Minnen virvlar runt i mej. 
 A              D
Syner, drömmar leker, smeker; 
 G               A
Sorg och glädje gömmer sej. 
  Em             A
Glömskan häver hjärtats kramper.
 D              G
Läker långsamt sårens kant. 
 A            D
Tiden färgar lyckokänslan.
 G              A     D
Tar min sinnesfrid i pant. 
  G                      D
Gråt och le, mitt lilla lamm. 
 A                   D
Låt mej vakna i din famn.
Snökristaller i min hjärna.
Ingen är den andra lik. 
Dimman fryser, daggen smälter.
Solen torkar ur min vik. 
Skogen vissnar, dör och skördas.
Stjärnors ljus förlamar snön. 
Blind och ensam utan segel, 
ger sej månen ut på sjön.
Gömda glömda barnsligheter.
Tittar hittar hem till dej.
Tunga bördor, unga plikter 
ler och gråter inom mej. 
Natten dränker klagolåten.
Kväver hoppfullhetens ljus. 
Sinnen hatar, slår och letar.
Söker tysta regnets brus.
Grynningstimmens låga värmer 
ökensandens vita golv.
Rymdens alla blommer leker.
Ömsom älva, ömsom troll. 
Vita, gula, röda dagar 
når mej i min salighet; 
Midnattstimmen tiger stilla, 
stör mej i min ensamhet.
Kärleksbudet ber om vatten.
Dränks av romatikens skval. 
Länge ber hon svagt om värme.
Vinden kommer, hård och sval. 
Skakar, skadar eldrött nypon
Bladen bleknar ned och dör. 
Allas ögon fyllas av tårar.
Sårar himmelsk änglakör.
Hela Jorden fylls av tomhet.
Fromheten tar överhand. 
Sändebuden tolkar skriften.
Står ett fjät från bergets rand. 
Skrik om pest och död och hunger.
Stiger mot en korpsvart sky. 
Rädda änglar tvättar himlen.
Ler när den ser ut son ny.
Frälsaren som var på väg 
blir mördad av ett rövarband. 
Dödligt sårad tar han avsked.
Sträcker fram en vissnad hand. 
Djupt i skogen står hans flicka.
Nickar stilla när hon ser 
att det var just som hon trodde: 
Allt förtvinar när hon ler.
Evighetens tysta mörker 
söker oss med ljus och lykta.
Bryter vad vi minst behöver: 
Ensamhet när dagen flyktar. 
Uppståndelsens storm har blåst, 
låst oss fast i hopplös pina. 
Solen sjunker, dunkel skugga 
döljer dom som står och flinar.
  G                      D
Gråt och le, mitt lilla lamm. 
A                    D
Låt mej vakna i din famn.
  G                      D
Gråt och le, mitt lilla lamm. 
 A               G   D
Låt mej vakna i din famn.