Tittel:  Europa
Plate:   Exil (1984)
Tekst:   Björn Afzelius
Musik:   Björn Afzelius
<---------------------------------------------------------
G                                        C            G
Plötsligt öppnades våra ögon, plötsligt hörde vi alla ljud.
                         Em                 C              D
Plötsligt var vi en del av världen, plötsligt tog vår ungdom slut.
 G                                      C          G
Vi såg ett brinnande barn i rummet, vi såg en iskall kravallpolis,
                               Em             C              D
vi såg en yngling, som, med en stridsvagn, tog en annan ynglings liv.
    C             D                   G            Em
Och vi störtade ut i ljuset, och vi flämtade efter luft,
        C           D                G
och vi slipade våra sinnen som till strid.
       C                D             G                Em
Nu var sanningens timme inne; vi skulle ändra historiens gång;
      C              Am        D
Vi var klockorna i en avgörande tid.

      G           C              G        Em
Gamla vänner, kom fram! Låt mej trycka er hand!
        G        C              D
Låt mej tacka för allt det vi gjorde!
        G         C            G          Em
Vi var framtiden då, och våra segrar består
        G            C            D  G
som dom gör när man gjort det man borde.
Det är en sanning, bland många andra, 
att i varje form av kamp
finns det några som, när man lyckas, 
alltid råkar gå längst fram.
Men om stridslyckan plötsligt vänder, 
och när viljan är allt man har,
och man söker dom främstas händer 
finns dom inte längre kvar.
Men skillnaden är go'vänner, 
att den som alltid springer bort
bär också nederlagen med sej i sin grav.
Men den som stridar om den så stupar, 
och därmed häcklas av smitarna,
bär segerhuvan alla sina dar.
Opportunister gå hem! 
Ni var aldrig min vän!
Och vem behöver väl livströtta poser?
Det ni stödjer för dan 
ska ni snart lämna kvar,
för ni driver dit vindarna blåser!
Men nu blåser det nya vindar, 
och från betydligt närmre håll;
Ja, nu stiger dom gälla skriken 
från den rika världens folk.
Nu står missilerna i Europa, 
och dom pekar mot mina barn;
Nu skall den gamla kulturen offras 
tills bara råttorna finns kvar.
Så jag vänder mej om i natten, 
och jag knyter min magra hand,
och jag förbannar att Ni finns till, herr President!
Men jag ska ropa från högsta tornet, 
och jag skall ringa i klockorna;
För jag är stärkare än jag nånsin förut känt!
Gamla vänner, kom fram! 
Låt mej känna er hand!
Låt oss göra precis som vi gjorde!
Vi blir dåtiden sen, 
men vi är samtiden än,
så låt oss göra det ända vi borde!
Nya vänner, kom med! 
Nu behöver vi er!
Det är era visioner dom hotar!
Ni är framtiden nu; 
Det är era beslut
som formerar det nya Europa!