Det bankar och bultar på dörren och vem kan det vara
Han släpper sin skyttel och skyndar sig upp för att svara
Men innan han hinner, har dörren slåtts opp
och in stormar fogden med hela sin tropp
Slår honom ner, fastän han ber
Slår honom tills han blir stilla

Tiggare-Lasse har inte längre nå't hem
Stuga och hustru och barn såg han aldrig igen
Marken är hård att sova på
och vägarna långa och tunga att gå
Många, som han, gör vad dom kan
för att fylla sin skrikande mage

Ett arbete måste man ha för att få nå't att äta
Det enda han kan, utom plöja jorden, är väva
Fogden har byggt sej ett väveri
Lasse, som andra, söker sig dit
För den som är van, tre spänn om da'n
när arton timmar är gjorda

Vävare-Lasse väver en väv i sin vävstol
Vävare-Lasse förbannar och hatar sin vävstol
Han svär över Gud och Jungfru Maria:
"Dom som har pengar och makt, dom är fria
att röva och slå och fängsla dom små
och kedja dom fast vid en vävstol"