Åge:
Når mørkret no har sænka sæ
går æ stilt igjennom rommet,
og følelsan dæm slit i mæ
ka vil framtida gi
Og dein arven vi har gitt dæ
kain vær tung å ta med sæ,
vil du spør oss,
vil du last oss,
vil du kaill det for et svik?
Sola som gikk ned i kveld
ho ska skin for dæ, min kjære
og føgglan som e fri
dæm ska vis veg og ailt ska bli,
mytji lys og mytji varme,
tru og håp det kain du få med,
mange tåra, tunge stunde,
e æ redd før at det bli.
Lars:
Når solen jager natten bort
så kryp du tedt inn te mæ
Og glemt er alle tunge tanker
som jeg hadd i går
I liv og latter spør du mig
om regnet og om solen
Og svarene jeg gir dig
er ikke dæm jeg gav i går.
Men solen som går ned i natt
skal skinne for dæ min kære
og fuglen som er fri
vil vise veg og alt ska bli,
mye lys og myen varme,
tru og håp ka' du få med dig,
men mange tårer,
og tunge stunder,
er jeg bange for der blir
|
Björn:
När solen stilla faller
så kryper du intill mig.
Och jagar alla mörka skuggor
som du haft igår.
Du skrattat och du frågar
om solen ovh om regnet,
och svaren som jag ger dig
är andra änn igår.
För solen som gick ner i kväll,
hon är till för dig, kära,
och fågelns som är fri
ska visa väg och allt ska bli
mycket ljus och mycket värme.
Tro och hopp det får du med dig.
Många tårar, tunga stunder
är jag rädd för att det blir.
Åge:
Men sola som gikk ned i kveld
ho ska skin for dæ min kjære
Björn:
och fågelns som är fri
ska visa väg och allt ska bli
Lars:
mye lys og myen varme,
tru og håp ka' du få med dig,
Åge:
mange tåra, tunge stunde,
e æ redd før at det bli.
|