1

3

Sånger av Björn Afzelius Vol 1

Förord

En fredagskväll i november 1979 spelade jag i Kungshamn Folkets Hus, ensam, med min gitarr.   
Kungshamn är ett litet fiskeläge på avveckling vid Bohuskusten och lever snart enbart av sommarens hysteriska turism. På vintern när jag kom dit, härskar tystnaden, tomheten, mörkret och vinden från havet. Folk i 20-årsåldern och uppåt har flytt till Göteborg och andra ställen där nöjena, utbildningsmöjlig-heterna och, i bästa fall, jobben finns. Kvar är gamla, medelålders och skolbarn.
Dom äldre ser på TV på kvällarna och barnen har att valja mellan antingen det eller en korvbar.
Samt fredagsdiskoteket i Folkets Hus. Där dånar Boney-M, Village People, Kiss och Baccara, och där består parningslekarna av ett mellanting av ta-fatt och fylla på folk-öl. Där, inför ett 50-tal 13-16 åringar, satt jag, 32 år gammal med en akustisk gitarr, och sjöng om imperialismen, arbetsnedläggelser och kärlek. Och dom lyssnade.
Eller sov. Men tyst var det. Jag var lika förundrad som arrangören efteråt, och som vi satt och diskuterade detta smög en ung kille i skinnpaj fram till mej och frågade med blossrande kinder om jag
 

2



ville följa med till en lokal och lyssna på hans band. Dom skulle nämligen gå och repetera, mitt i natten. Jag följde med ner i en källare där en, tekniskt lätt primitiv men komplett, anläggning stod. Vi var tre man, killen med skinnpaj tog en el-gitarr och hans kompis satte sej vid trummorna. Så sneglade dom ömsom mot mej och ömsom mot basen som stod i ett hörn. Men dom sa inget.
Jag är och blir aldrig basist, men den natten kände jag att nu var det dags.
Dom började spela en av mina sånger.
Jag kunde den inte ens själv på bas, men jag kunde sjunga, och jag försökte spela så gott det gick.
Låtarna avlöste varandra, tiden gick och svetten lackade och snart var klockan tre på natten. Då hade killarna uteslutande spelat sånger jag skrivit. Jag hängde av mej basen och frågade varför.
"Dom är bra. Dom säjer sanningen", sa skinnpajen.
Jag hade ingen kommentar. Jag tackade för mej, önskade dom lycka till och gav mej iväg i natten, hem mot Göteborg.


 

4