Musikarkeologen Wiehe gräver vidare
3

Av Henrik Larsson/TT Spektra
Norrköpings Tidningar 2004-11-15

Sångare och gitarrist. Kompositör och artist. Politisk aktivist. Det går att sätta många etiketter på Mikael Wiehe. Nu finns det ytterligare en. Musikarkeolog. Senaste fyndet blev ett nytt album med honom och Björn Afzelius. Och det kommer nog mera.

"Hobbyprojekt" kallade Mikael Wiehe och Björn Afzelius sitt musikaliska samarbete. Men för att bara vara en hobby blev det mellan två- och trehundra konserter under perioden 1982 till 1998 för duon. Nu har Mikael Wiehe omvärderat "projektet".
- Det har långsamt gått upp för mig att det här betydde ganska mycket för ganska många människor, mer än vad jag förstått innan, säger han urskuldande.

Idogt grävande
Under alla åren hann duon bara släppa ett album och när Björn Afzelius avled 1999 tycktes möjligheten till ytterligare en skiva förlorad. Ända till Wiehe kom att tänka på att de faktiskt hade varit nere i Malmö och spelat in under en tvåveckorsperiod runt 1993. Efter visst efterforskande och idogt grävande hemma hittade Wiehe inspelningarna på som han säger "gamla, jävligt vanliga, hederliga, brusiga och svajiga kassetter". Modern teknik gjorde sedan resten och resultatet blev nyligen släppta 1993 - Malmöinspelningarna. Och Wiehe är nöjd trots vissa missljud och spelmissar.
- Det blev jävligt bra. Och den här otroliga enkelheten är nästan en fördel, säger han.

Letar konserter


"Hobbyprojekt" kallade Mikael Wiehe och Björn Afzelius sitt musikaliska samarbete. Men det blev mellan två- och trehundra konserter under perioden 1982 till 1998 för duon. Foto: Pressens Bild/Arkiv

Och det verkar inte som om det är slut på gammalt material ur de Wieheska gömmorna. Han säger sig syssla lite med musikarkeologi och har grävt fram en mängd skivor på sistone och nämner bland annat förra årets Hoola Bandoola-samling. Nu verkar siktet vara inställt på att hitta liveinspelningar med honom och Björn.
- Jag tänker ta reda på vad som finns och samla på mig. För rätt som det är kanske man snubblar över något som är jättekul.
Vad ser du som ert viktigaste bidrag?
- Musikaliskt kan man väl inte säga att vi åstadkom så där jättemycket. Det var vi nog ganska på det klara med, medger han.
- Men vi var jävligt bra på att sjunga ihop. Därför att vi hade gjort i det i 30 år. Vi kunde ta en ny låt och sen sjöng vi den i stort sett tvåstämmigt rätt igenom och det satt, därför att vi visste hur vi sjöng.

Arvtagare
För de allra flesta är Wiehe och Afzelius för tid och evighet symboler för politisk musik.
- Det fanns ju uppenbarligen ett behov av detta och det finns det fortfarande, säger han, men kan han inte på rak arm peka ut någon arvtagare som politisk artist.
- Jag ser ingen direkt. Men visst Timbuktu, Advance Patrol, Nabila, Latin Kings, Fjärde Världen, Svenska Akademin. Det är ju i dom kretsarna som man säger någonting, som man vill någonting.
Han tvivlar inte en sekund på att det kommer någon som tar över.
- Det har det ju alltid gjort förut. Förtvivla icke systrar er kamp är också vår tralala!, säger han skrattande och citerar en strof ur Hoola Bandoola-låten På väg.