Jag gör upp med hela skiten

3

Text: Eva Rogsten
Bild: Larseric Lindén

GT, 07.10.1997



Han sjunger om gammaldags moral. Pratar om familjens betydelse och säger att "varannan damernas" är jävla trams.
- Uppriktig och politiskt åt helvete, säger Björn Afzelius om sin nya platta "Tankar vid 50"

Ur Björn Afzelius' klipparkiv
"Dagen är kylig, hösten är klar" Himlen är ovanligt vacker idag. Jag tror jag ska göra som jag brukade göra för längesen. Jag går ner till havet och sätter mej ner, och känner hur vindarna blåser mej ren" Ur låten "Tankar vid 50" av Björn Afzelius. Här på promenad i hamnen vid Nya Varvet.

Moral, familj, rättsuppfattning. han låter nästan som en Kds:are när han talar om vad som är viktigt i livet.
- Ja, jag håller med om hur viktig familjen är för barns uppväxt, säger Björn Afzelius. Men det är egentligen ingen politisk fråga, utan naturens mening.
 I januari fylde han 50 år. Han firar också 25-årsjubileum som artist och låtskrivare. Den nya skivan är hans 19:e och en av de bästa, tycker han.
 I texterna på "Tankar vid 50" har han valt att vara självutlamnande både politiskt och privat.
 

Obekväma sanningar
- Jag säger en del obekväma sanningar som få vågar nämna högt, menar Björn. Jag gör upp med hela skiten.
- Det finns mycket rädsla för att ha egna åsikter. Jag vill komma åt det okritiska grupptänkandet och dumheten.
 Som det här med könskvotering. Det tycker han inte om. I låten "Varannan damernas" sjunger han om att tvinga folk till något de inte kan.
- Ja det blir väl ett jävla rabalder om den. Men det er inte emot kvinnorna, utan låten handlar om att alla skal konkurrera på lika villkor. Jag hade en kvinnlig trummis i mitt förra band. Helt enkelt för att hon var bäst av de jag testade.
 Det handlar också om hederlighet och moral. Om att lyssna till de äldre och värna om familjen. Om hur radikala politiker anpassar sig och bara tänker på at "samla poäng och tjänsteår".
 Alla låtarna på plattan, och några till, skrev Björn rekordsnabbt. Det tog två månader.
- Jag fick en inspirationskick utan dess like. Det var kanonhäftigt. Låtarna är skrivna i samma sinnesstämning och hänger därför bra ihop.
 

SO - ett viktigt skede
 Det var många ideér, samlade i huvudet, som ville ut och bli verklighet. Men det handlade också om ett viktigt skede i livet. Att bli 50.
- Ja, när jag var 49 1/2 började jag tänka på det. Snart 50. Det ser maffigt ut. Här står jag fortfarande med min elgitarr. Vad har jag uppnått? Hur ser jag på min samtid?
 Och så var det dottern Isabelle, 16, som ställde frågan: Hur var det förr?
- Jag trodde hon menade på Gustav Adolfs tid, eller under andra världskriget. Nej, jag snackar om Olof Palmes tid, sa hon. Och visst känns det avlägset, bara 11 år tillbaka. Det varken pratas eller skrivs om den tiden längre.
 Så Björn skrev låten "På mäster Olofs tid" som ett svar på dotterns fråga.
- Det kändes som att sätta tillbaka en sida i historieboken. Och detta startade nog processen. För sedan sprutade sångerna och textarna ur mig.
 Björn har också börjat skissa på ett nytt manus till en bok.
- Kanske jag sätter igång och skriver nu i höst. Det blir en bok i romanform om begreppet heder.
 Och när står du på scen igen?
- Jag väntar och ser hur det går med plattan. Eventuellt sätter jag ihop ett nytt rockband efter nyår.

Namn: Björn Afzelius
Ålder: 50
Bor: Villa i Nya Varvet, Göteborg
Familj: Döttrana Rebecca, 18 och Isabelle, 16. Sambon Anette, med dottern Cecilie, 9
Aktuell: Med nya CD:n "Tankar vid 50"
Lyssnar på: Gypsie Kings, Mozart, Dire Straits, flamenco, korsikans folkmusik, pop
Tittar på TV: Inte särskilt mycket och då handlar det mest om politik eller idrott
Fritid: Reser, umgås med familjen, läser.






Björn Afzelius har nyligen fylt 50, firat 25-årsjubileum som artist och kommer snart med sin 19:e skiva.

 

25 år som artist
Mycket musik har det blivit, och många minnesvärda händelser under Björns 25 år som artist. Här är några hållpunkter:

Bästa spelningen:
Jag måste nämna två. Den ena i Roskilde, 1985, sista säsongen med Globetrotters. Vi spelade för 70 000 personer som sjöng med så stärkt i "Juanita" att vi hade svårt att hålla takten. Den andra var på en liten klubb i Santiago 1990. Där fanns 120 chilenere. De sjöng mina texter på svenska. Då höll jag på att trilla av stolen.
Pinsammaste händelsen:
Jag spelade med Globetrotters på Gröna Lund i Stockholm 1985. Det var strax före valet. Jag visste att artistchefen på Grönan var moderat och när jag tackade publiken i slutet sa jag: "kom ihåg nu att inte rösta på moderaterna" och "detta var väl både första och sista konserten här". Det var magister Afzelius i all sin glans. Efteråt tog artistchefen micken och tackade oss, och sa att "här är det viktigst att förmedla god konst, och vi gör ingen skillnad på folks politiska åsikter". Sedan fick jag också veta att han var en av grundarna till svensk-cubanska föreningen. Det var jävligt pinsamt. Man ska inte ha fördomar.
Bästa skivan:
Antingen den senaste, eller "Don Quixote" (1988), eller "Innan tystnaden" (1982).
Bästa låten:
"Ikaros". Den beskriver ett evigt tema, relationen mellan barn och vuxen, till en självklar melodi. Den låten har lämnat mig och blivit en del av visskatten.
Sämsta låten:
"Tankar i Havanna", en totalt okritisk sång, ett totalt knäfall inför det kubanska systemet. Jag såg världen i svart och vitt på den tiden. Men låten var sann för mig då.