<--
Globetrotters spelar Afzelius

Av Jesper Lindeberg

Internationalen.se 2004-11-30

Foto: Göran Ekstedt (c)
Originaluppsättningen av Björn Afzelius trogna kompband Globetrotters. Som förstärkning på sång och gitarr medverkar Göran ”Guran” Blomgren som under många år var Björns nära medarbetare som turnéledare och ljudmästare. Janne Brynstedt - gitarr. Bengt Bygren – sång, keyboard. Olle Nyberg – keyboard. Hannes Råstam – bas. Per Melin – sång, trummor
Globetrotters
Musikens Hus i Göteborg, fredag 26 november.

Det var både tårar och hyllningar som publiken bemötte Globetrotters med, då de var på scen i fredags kväll. 19 år efter Globetrotters senaste turné samlade sig bandet till en hyllningskonsert till sin gamla bandmedlem Björn Afzelius, som gick bort i februari 1999.
Konserten öppnade de med en riktigt hård och politiskt riktad låt, ”Medan bomberna faller”, en sång Björn Afzelius skrev efter Israels invasion av Libanon 1982. Göran Blomgren, gitarrist och sångare (tidigare nära medarbetare och turnéledare åt Globetrotters), gjorde det klart att det bara skulle bli en hård rock’n’roll låt till, vilken de inte skulle spela förrän allra sist på konserten. Mellan dessa två skulle istället Afzelius’, som de sade, ”finare” låtar spelas.
Med sånger som ”Isabelle”, ”En kungens man” och ”Till min kära” öppnade de publikens hjärtan. Tårarna började falla nedför publikens kinder, men även en styrka kunde ses i deras ögon. En styrka som får en att inse att Afzelius’ sånger än idag uppskattas och hålls av. När Afzelius’ första kärlekssång ”Så vill jag bli” strömmade ut med Bengt Bygrens stämma, såg man hur flera i publiken drog sig närmre sina nära

och kära, vilket fick en kall kår att gå längs min rygg. Ett kärleksförklarande så vackert men ändå så enkelt.
Konserten var en hyllning, och man ville verkligen statuera att det inte var tal om att någon skulle ta Afzelius roll, vilket de tydligt visade genom att ingen beträdde mittdelen av scenen. Detta område var liksom ett ingenmansland, det var där Björn hade stått ifall han hade levt idag, och ingen skulle någonsin kunna ta hans plats i Globetrotters.
19 år har som sagt gått sedan de var ute på konsert senast, något man mycket väl kunde se på artisterna. Grånande hår och lite rundare magar var något som de hade råkat ut för, men deras åldrande hade endast gjort deras musik bättre. Övning ger som sagt färdighet.
Avslutningsmelodin ”Europa” fick till sist den lite skygga publiken att verkligen resa sig upp och sjunga med, och ett flertal slog även med knuten näve högerarmen upp i luften. Dess hårda ord och uppmaning till politisk kamp var något som verkligen fick igång Globetrotters publik. Jag har aldrig själv fått tillfället att uppleva Afzelius musik live, då jag inte upptäckte denna magnifika stjärna förrän efter hans tragiska bortgång. Men som jag upplevde det var denna konsert verkligen i Björn Afzelius’ anda, en extremt fin prestation av Globetrotters.