En tolk för de fega
3

Maria Rudberg,
Arbetet Nyheterna 97-10-08

Björn Afzelius erkänner sina besvikelser på nya plattan "Tankar vid 50"

Nån jävel ska väl säga hur det är att vara 50, i denna ålderneurosens tid. Jag vill göra mig till tolk för dom som inte vågar. Jag erkänner mina besvikelser, deklarerar Björn Afzelius.
- Visst var det bättre förr, på Palmes tid. Sverige idag blir allt mer bonnigt, hävdar han också, allt apropå nya skivan "Tankar vid 50"
Björn Afzelius fyllde halsekel den 27 januari. Skivan spelades in under maj och juni i Studio Bohus i Kungälv och gavs ut i dagarna.
Att det handlar om kärlek och politik är självklart, likaså att det låter ungefär som det brukar om Afzelius.
- Det tror fan det. Jag har ju min stil och den blir jag trogen. Ingen begär att Dylan, Springsteen, Neil Young eller Rolling Stones förnyar sig, svarar han utan falsk blygsamhet. I de nya låtarna spåras också Beatles med flera.

Lånat ur säcken
- Ja, hela skivan är en musikalisk kärleksförklaring till mina förebilder, säcken med godis som jag växte upp med alltifrån Elvis. Jag har lånat ingredienser ur den fullständigt hänsynslöst. Det var skitkult.
Björn har sitt eget sätt att skapa vad som kallats trallvänliga låtar.
- Musiken är bärare av budskapet. Att skriva melodier som folk kommer ihåg är det svåraste som finns. Annars skulle alla ha gjort det! Jag har den talangen att skriva lättnynnad musik, och det är jag glad för. Annars skulle jag gett ut diktsamlingar men då skulle jag inte fått några guldskivor. Det är musiken som säljer och når fram.

Ur Björn Afzelius' klipparkiv

Sverige blir allt mer bonnigt. Det finns inga visioner som på Palmes tid, och Göran Persson är en medelmåttig statsminister, en byråkrat som inte vill blanda sig med folket, hävdar Björn Afzelius. Samtidigt summerar han sina egna 50 år på nya skivan "Tankar vid 50".


Saknar historia
Samtidigt är textarna här viktigare än på länge.
- Ja, och bättre än på länge, väsentligare, säger Björn.
"På master Olofs tid" handlar om hur Sverige förändrats sedan skotten på Sveavägen 1986.
- Det började med att min 16-åriga dotter frågade mig hur det var förr i tiden. Det som gjorde mig mest upprörd var den totala historielöshet hon upplevde. Det skrivs ingenting om den tiden. Det är som om man rivit ut en sida ur historien.
Björn tar gärna tillfället att jämföra dagens s-regering med Palmes.
- Då hade vi en briljant statsminister som försökte välja briljanta medarbetare. Dom är väck. Man vill inte ha briljans längre. Den ende som är kvar är Pierre Schori - men han är sidsteppad för att han än man, påstår Afzelius.

Vill provocera
I låten "Varannan damernas" gör han sitt bästa för att provocera. Han gillar alltså inte att kvinnor kvoteras in.
- Man satte dit Lena Hjelm-Wallén som knappt pratar engelska, som beter sig som en lantlolla i FN, som inte vet om en värld utanför Bryssel eller Baltikum.
Pierre Schori är en statsman av internationella mått. Varför är inte han utrikesminister? frågar Björn och svarar:
- Man vill inte ha en sån konkurrent om man själv är en medioker statsminister. Därför framstår ju Carl Bildt som ett klart skinande ljus, en man med internationell utblick.

Frifräsare
Björn Afzelius vill inte bekänna sig till något parti.
- Jag är frifräsare. Socialismen är mer en livshållning. Och jag sjunger inte om Palme egentligen utan om synen på Sveriges betydelse i världen. Idag pratar vi inte om tredje världen, vi skär ner u-landsbiståndet, Sveriges röst är det ingen som lyssnar på. Göran Perssons främsta meriter är att han kan hålla i penningpungen och äta komage med Helmut Kohl, och att han rustar upp altukim därför att det är bra för Sverige. Det är en egoistisk tanke istället för en solidarisk tanke med dem som verkligen har det jävligt ute i världen, säger Afzelius.

Saknar visioner
På väggen hänger bevis för hans eget internationella engagemang, som bilder av honom med Nelson Mandela och Yassir Arafat, och minnen från Nicaragua och Chile.
- Sverige blir alltmer bonnaktig och provinsiellt, anser han. Det finns inga visioner, ingen som står upp och säger "satans mördare" och "diktaturens kreatur" med det mod och engagemang som Pale gjorde.
Björn talar vidare om den kamp som behövs också i Sverige främst mot arbetslösheten.
- Socialdemokraterna är mer intresserade av att behålla makten än att lösa problemen.
Han sjunger om "Ifall dom många går ihop" och att "allting kan ändras".
- Det är hemskt att så många passiviseras, tror att de är maktlösa. Jag drar mitt strå till stacken för att uppmentra.
Och att vara 50 är OK.
- Vadå, vi är ju fortfarande rockgenerationen. Dylan är väl 56 och Mick Jagger 55. Vi kan spela lika länge som Frank Sinatra kan sjunga "My Way!"
Titellåten "Tankar vid 50" skrev han efter sin senaste separation, som han säger.
- Det finns många som inte ens vågar säga att de är 40, som fortsätter att skriva om att hålla handen. Det är ju löjligt, säger Björn.

Ny dansk kärlek
I sången är han "ensam igen".
- Jag tyckte väl synd om mig själv när jag skrev den. Jag har inte lyckats hålla ihop familjen, men jag är inte bitter. Det går upp och ner i livet.
En ny kärleksförklaring är "Det enda jag vill ha", och i verkligheten delar Björn numera vardagen med danska Anette och hennes barn.
- Nu är det uppåt igen. Den här hösten tar jag det lugnt och umgås med familjen.
De nya sångerna kom till under ovanligt kort tid.
- Jag har aldrig haft en så komprimerad kreativ period. Jag skriver numera bara i min stuga i Italien, berättar Björn som annars bor i en röd träkåk i västra Göteborg. "Stugan" är ett renoverad medeltida stenhus i Ligurien.
"Tankar vid 50" har redan funnits en tid i granneländerna där Björns publik är minst lika stor som hemma.
I Norge blev det guldskiva i fredags, berättar han stolt.
Producent är den kände dansken Jens Rugsted och på skivan medverkar musiker från Sverige, Danmark och Norge i ny konstellation.
- Det ger en särskild spelglädje.