En resa tillbaka till 70-talet med Hoola Bandoola Band
3


På scenen igen. Mikael Wiehe och Björn Afzelius fick med sitt Hoola Bandoola Band 70-talet att leva upp igen - med en förnyad aktualitet i texterna.


[BORLÄNGE]
- Vi kommer att resa tillbaka till 70-talet, en resa som kommer att förklara varför era föräldrar blev som de blev.
Björn Afzelius inleder Hoola Bandoolas konsert och han vänder sig till de yngre i publiken. Och de är några stycken. Men av de cirka 1 100 personerna är de flesta i hans ålder.
Själv tillhör jag åldersmässigt dem mittemellan. Mina föräldrar var för gamla för att vara proggare på 70-talet. Jag fick själv uppleva Hoola Bandoola Band på skiva. Mikael Wiehe och Björn Afzelius började jag lära känna som soloartister i mitten av 80-talet.

Hoola Bandoola Bandmedlemmarna är 20 år äldre än förra gången de stod på scenen tillsammans. Genom skämten de drar om viktökningar och bantningskurer märks det att de är medvetna om det.
Kritiken som faktumet kan föranleda vill Wiehe själv ta udden av. Han menar att de inte har ambitionen att vara nya och fräsha.

Ett museum
- Vi är ett kringresande musikalisk museum, slår han fast.
Och bandet låtar ungefär som förr. Lite nya arrangemang med en modern touche, men inga större förändringar. Men de små nyheterna ger ett högre tryck i materialet.
Första låten är "Vem kan man lita på" och som utlovat följer sedan ett pärlband av hits. Publiken är med och vore det inte för de utplacerade stolarna i Maserhallen skulle golvet vara ett gungande hav.

Första spontana applåden kommer i tredje låtens första toner och det är "Victor Jara". Och jag tycker att det låter riktigt bra. Även om jag inte var med på 70-talet blir också jag nostalgisk när bandet framför exempelvis "Kungens man".

Texterna håller
Hoola Bandoola Band är mycket texterna, det går inte att komma ifrån. Funkar 20 år gamla texter? Själv tycker de det. Och för att försöka få en aktuell prägel handlar mellansnacket om fifflande kommungubbar i Gälve och en statsminister som säger nej när han menar ja. Trots att Björn Afzelius är en excellent talare funkar det ibland mindre bra.
I bland känns också texterna för mycket 70-tal. De kan bli för övertydliga och nästan skrattretande. Det är när ord som utsugare och förtryckare används för flitigt.

Tre extralåtar gör bandet och vid det laget står de flesta i publiken. Sedan startar en försäljning av bland annat samlingsskivor.
Kommersen bli livlig...

Konserten på tisdagskvällen var en gratiskonsert. Överskottet går med hjälp av bland annat Borlänge kommun och organisationen Sadra till biståndarbete i Chile.

PETRA MARTINSSON
BT 1996-10-23