En gammal polare är död
3

Till minne av Björn Afzelius

Av BJB
Enköpings-posten 04.03.1999

Året är 1976, brorsan hade köpt Björn Afzelius andra solo-LP och han var lyrisk för att höra vad jag tyckte.
Det var skivan - för kung och fosterland
- med bland annat låtar som "Så vill jag bli" och "Fröken Julie".
Jag kände direkt att det var låtar som berörde mig mycket starkt och sen dess har Björn Afzelius varit min stora favorit som låtskrivare och artist. Jag har levt med hans musik till och från genom livet och varje ny platta har varit en högtidsstund att avlyssna och njuta till.
Det var han enastående melodier i kombination till de oerhört starka och engagerande texterna som gjorde att de gick direkt in i medvetandet.
En minnesvärd konsert i Uppsala 1985 med Björn Afzelius band. En fullsatt univeristetsaula. Ett förväntansfullt sorl från publiken, scenen ligger i mörker och endast ett svagt brus hörs från högtalarna.
Så från mörkret hörs ett ensamt piano med de första långsamma takterna från "Via Dolorosa" som följs av svaga orgeltoner från en synth. Den suggestiva musiken pågår där i


Artisten. "Den suggestiva musiken pågår där i mörkret någon minut då trummor och gitarrer brakar loss samtidigt som ljuset tänds och Björn står där på mitten av scen..."
mörkret någon minut då trummor och gitarrer brakar loss samtidigt som ljuset tänds och Björn står där på mitten av scen med gitarren och slår an de första ackorden till "Exil".
Han står där med sin karaktäristiska stil, samlad inga stora gester bara lätt gungande knän, klädd som oftast i jeans och vit skjorta.
Så tar han ett halvt steg mot micken och så kommer sången, som handlar om ett barn som inte känner sig älskat, med hans starka röst som rymmer så mycket engagemang, lidelse och drag av vemod. Det var ett magiskt ögonblick som fortfarande efter 14 år lever starkt kvar i minnet.

Förutom sångerna var han en mästare på att fånga publiken med ett engagerat snack mellan låtarna. Han häcklade borgarklassen för deras intoleranta syn på solidaritet och jämlikhet och med värme och humör spred han sitt budskap om ett rättvisare samhälle med stöd för de svaga grupperna i samhället.
Jag fick tillfälle att träffa honom efter en spelning något år senare, när han turnerade utan sitt band. Det hade då gått en tid som han inte hande släppt någon skiva så jag frågade honom om han tänkte fortsätta att skriva och spela in låtar och han svarade:
- Ja så länge jag orkar och någon vill lyssna på mig.
Vi var många som vill lysna på Björn Afzelius och han fortsatte att skriva och spela in sina sånger så länge han orkade. Hans sista skiva blev färdig dagarna innan han dog. När dödsbudet kom i radionyheterna i onsdags kändes det först helt overkligt, därefter mycket sorgligt, ja helt enkelt som om en gammal polare hade dött.