"Affe" gick inte hem hemma
3

- men i Norge jämfördes Björn Afzelius med Leonard Cohen

Av Tony Kaplan
Arbetet Nyheterna 22.05.1999

Björn Afzelius fick usel kritik i 15 år. Jag vet, för jag läste alla recensioner tilsammans med honom och vi skrattade och blev förbannade om vartannat. Det upprörde mej i många år när man "hoppade på" honom för att han inte kunde skriva texter. Han skrev ju lysande poesi, och han sjöng lika nasalt underbart som John Lennon. I Norge jämfördes han med Leonard Cohen och i Danmark förekom han ofta i helsidesintervjuer, och i Castelvecchio i Italien, där han hade ett hus, finns ett litet torg uppkallad efter honom - Piazza Björn Afzelius. Det var bara här i Sverige han inte riktigt dög, men det fanns inget fog för alla sågningar han råkade ut för.
Ni har redan räknat ut att det är Mikael Wiehe som berättar, och han fortsätter:
- Men "Affe" tog inte alls kritiken som många kanske tror. Han tyckte bara att kritikerna hade gjort ett dåligt jobb. Över huvud taget var inte "Affe" den som många trodde att han var. Han var nämligen en glad, positiv, utåtriktad och generös människa, och han och jag var varandras hårdaste kritiker.

Ur Björn Afzelius klipparkiv
Mikael Wiehe berättar lågmält och eftertänksamt inför dagens två minnes- och hyllningskonserter för "Affe" - Björn Afzelius - på Malmö Musikteater.

Bearbetar sorgen
Ingen kände Afzelius bättre än Wiehe.
Två dagar innan han dog ringde Wiehe från Godahoppsudden.
- Hej, jag ringer från Godahoppsudden, sa Wiehe på den knastriga telefonlinjen.
- Ja, sa Björn, det vore kul om du gjorde det någon gång.
- Jag gör det!
- Va?
- Vi ses när jag kommer hem, sa Wiehe.
Men det blev alltså inte så. När Wiehe kom hem var "Affe" redan död.
- Jag är inte speciellt sentimental av mej, säger Wiehe, men det betyder ju inte att jag sörjer mindre för det. Ett sätt att bearbeta sorgen är just att arrangera dessa två konserter.
- Det började med att jag blev uppringd av ett 70-tal konsertarrangörer landet runt. De bad mej medverka vid olika minneskonserter för "Affe". Till slut insåg jag två saker, nämligen att jag inte har en chans att hinna med alla och att... ska någon ordna sådana här minneskonserter så är det ju jag! Jag satte igång och det gick lättare än jag trodde. Artisterna tackade för att jag ringde och frågade om de ville medverka och SJ, tidningar, Studiefrämjandet... alla ställde upp utan minsta problem.
- Nu ska det bli en Hoola Bandoola-konsert där artisterna sjunger "Affes" låtar, men det ska inte bli en konsert á la "Affes greatets hits".

Spontant tal
Måste en uppskattad person avlida för att bli hyllad?
Lång paus.
- Ja, säger Wiehe fundersamt. Man sjunger ju inte "Ja må han leva" för en som inte fyller år.
Blir det något litet tal insprängt i konserterna?
- Det får i så fall bli ett spontant från någon som känner för det, och jag tror att jag själv tillhör denna kategori.
Mikael Wiehe berättar, att han aldrig haft mer att göra under hela sin karriär än nu.
- Nej jag tror faktiskt inte det, säger han. Musiken till musikalen "Dåliga mänskor", de två konserterna på lördag (i dag), musiken till min musikal "Kejsarinnan" i Göteborg, en minneskonsert för "Affe" i Köpenhamn på måndag, turné till sommaren och en ny platta i höst. Och så Ship to Bosnia.
- Men det är så, säger Wiehe, att går det dåligt så får man arbeta hårdare, och går det bra får man arbeta ännu hårdare. Men just nu är det alltså minneskonserterna som gäller. Jag förstod att "Affe" trots allt betydde väldigt mycket för väldigt många.

Döden avklarad
Talade du aldrig med "Affe" om döden?
- Jo, den saken hade vi klarat av ett bra tag innan han gick bort. När "Affe" var sjuk skrev jag sången "Den jag kunde va" till honom. När han hörde den sa han:
- Den ska du spela på min begravning, och det gjorde jag.
Och den kommer att spelas även vid konserterna i eftermiddag på Malmö Musikteater.